Redan som barn var hon ganska liten. Föddes med tummen i munnen och där satt den mest hela tiden.

Föddes av en mamma, Inga, som redan hade fött 2 barn, storebrorsorna Nisse o Olle.

Pappa var en smed vid namn Johan, som nu vid Lisas födsel jobbade som resemontör åt ett stort energibolag.

De bodde i en liten koja som de fått hyra för en billig pennig av Ingas pappa, fd. missionär, nuvarande byggmästare och tusenkonstnär.

Huset var inte stort, 2 rum och kök, inget vatten eller avlopp, ingen el eller telefon. Familjen hade tidigare bott i en stuga av litet format bara någon kilometer bort. Nu var det att bära in vatten och ut med slask. Ved skulle huggas och bäras in. Många gånger så blev det pojkarnas jobb, tungt ibland för pojkar på 6 och 4 år. Största ansvaret låg på Nisse, då 6 år gammal.

När Lisa var 2 år blev det dags för flytt igen nu till en ännu mindre stuga. Bara 1 rum och kök. Inte mycket för en familj med 3 barn. Johan låg borta långa tider så det blev mycket slitigt för Inga och äldsta sonen. Där fanns ingen egen brunn så de fick gå efter vatten hos grannen 500 m. bort, uppför en backe och så hinka upp ur en stenad brunn. Där bodde brunnsgubben fick Lisa veta. Hon var livrädd för brunnen - tänk om hon ramlade ner till brunnsgubben!
Grannen var en mycket snäll liten gubbe, han hade Parkinssons sjukdom och därav så skakade hans händer och huvud jämnt. Inget som Lisa brydde sig om men tyckte synd om honom för han spillde jämnt. Han hade en fru också som sällan var hemma. Hon hade en psykisk sjukdom, brorsorna sa att hon var tokig i huvudet, Gerda som hon hette var intagen på ett sjukhus men kom hem på permission ibland och det var läskigt för hon gjorde en massa konstiga saker. och skrek på gubben hela tiden. Andra grannar som fanns var en familj, Börjesssons, de hade 3 barn
2 flickor och en pojke och de var i samma åldrar som Lisa och hennnes bröder så det blev bra lekkamrater. Efter några år så kom det ett barn till i familjerna, Börjessons fick en flicka och Lisa fick en lillebror som döptes till Mattias. Lisa fick bo hos moster Ingeborg och hennes familj när lillebror hade fötts och där fanns ju en liten söt kusin Katja, som var ett år så henne adopterade hon som sin lillasyster. Hon ville inte ha någon lillebror. Nu var det inte längre lika mycket tid för mamma att vara med Lisa. Mattias var en månad för tidigt född och hade svårt att hålla temperaturen så tiden blev en bristvara. Tidigare hade mamma Inga gjort massor med roliga saker, bakat, sytt dockor, lagat mat på den lilla dockspisen. Lisa sörjde över den förlorade tiden med sin mamma. Varför hade mamma behövt släpa hem den där skrikande ungen. Hon tyckte inte alls om honom! Lisa började drömma sig bort, dockorna blev hennes vänner. Hon drömde om att de blev verkliga och lekte med henne.
Men utrymmet i den lilla stugan blev nu för litet, dags för en flytt igen. Nu till ett mycket större hus med alla bekvämligheter. De fick badrum med toalett. Pojkarna fick varsitt rum och Lisa och lillebror sov i föräldrarnas rum.
I huset bredvid bodde det en man som kom att betyda mycket för Lisa. Mannen hette Michael och där fick Lisa lära sig att jobba med händerna då han var keramiker. Barnen på gården var många och det blev en rolig tid som började. Men en dag så var hon febrig och magen värkte.
- Mamma, det gör så ont!
- Men jag tror att vi måste åka till doktorn och se vad det är för fel. Jag ringer till pappa.
Pappa, kom hem och det bestäms att det får bli en resa till akutmottagningen på lasarettet i staden. Lisa är ledsen och rädd, vad ska nu hända. De blir mottagna av en sjuksyster som följer dem in till en doktor. Prover tas hon får kissa i en mugg, konstigt. Väntan blir lång men sen så får de komma in till doktorn igen. Nu är Lisa så trött av feber och rädsla.
- Proverna tyder på njurbäckeninflammation, säger doktorn. Vi får behålla henne här.
Behålla, ska mamma och pappa ge bort mig.
- Du får sova kvar här så du får medicin och blir frisk, säger föräldrarna till Lisa. Hon förstår ingenting och får inget riktigt svar på om de tänker ge bort henne. En sköterska kommer,
lyfter upp henne och går iväg. Lisa gråter tyst, hon är så rädd och sjuk så hon orkar inte skrika. Ser mamma och pappa försvinna bort i korridoren. De kommer in på en avdelning och hon får krypa ner i en sval säng. Den natten somnar hon utan ett ord. Inte ens Nalle har hon med sig.
Dagarna går hon börjar nu bli så frisk att hon orkar protestera och det gör hon.
- Du måste dricka mycket för att dina njurar ska bli friska, säger syster.
- Jag tycker inte om välling, jag vill inte ha! Lisa är upprörd, hon hatar välling och nu vill de att hon ska dricka. Men hon går segrande ur striden, det blir saft i stället.
Rummet hon ligger i är stort och vitt. Hon har inte orkat bry sig om att det bor en till där men nu så börjar de prata. Det är en pojke, lika gammal som henne och han har mycket bus i sig.
- Hej, vad är det för fel på dig, frågar han.
- Jag har ont i magen och ska få medicin, svarar Lisa. Du då, varför är du här.
- Jag har också ont i magen, svarar Tomas. Vet du, syster hon är dum. Hon vill att jag ska ligga i sängen men jag smiter upp när hon inte ser.
- Men blir hon inte arg då? -Jo, men jag är inte rädd för henne. Dunk, där kom en kudde farande i luften. Lisa är inte beredd så hon blir rädd men sen är kuddkriget i full gång.
- Ska vi smita ut i korridoren, säger Tomas. - Nej, det törs jag inte, då blir hon jättearg.
- Äh, det gör inget det går över. Du ska få se hur det ser ut. Men Lisa vågar inte den här gången.
Dagarna går, mamma är den som kommer mest, hon får barnvakt till lillebror och blir skjutsad av en av pappas anställda. Elis är hans namn och Lisa är dökär i honom. En dag när mamma och Elis kommer så har mamma en stor fin docka med sig. - Mamma vad fin, jag tycker om den.
- Men du måste vara rädd om den för den kostade mycket pengar. Du kan spara den till du är stor.
- Tack så mycket Elis, den är så fin. - Den är inte från mig lilla gumman, den är från mamma och pappa.
Länge efteråt så tror hon att dockan är från mamma och Elis.
En dag när barnen vaknar så rullas det in en ny säng i rummet hos dem. Det är en äldre flicka, i tonåren och hon har brytit benet. Hon gillar inte småbarn.
- Kan ni vara tysta! Skriker hon åt de små. Men de bryr sig inte. Nu börjar det bli kul, Lisa har blivit modigare under tiden hon varit med Tomas och de retar tjejen så mycket att hon till slut skvallrar för syster.
- Vad är det jag hör, är ni dumma mot henne. Hon har ont och vill inte att ni bråkar.
Barnen lyssnar men när syster gått så kryper de ihop i en säng och ligger och viskar till varann om hur dumma de andra är. Tina som tjejen heter skvallra på dem igen och det blir skäll en andra gång den dan.
När kvällen kommer så kan inte Lisa sova, hon hör hur de andra andas lugnt och hur Tina gnäller i sömnen när det gör ont. Nu kommer hemlängtan och hon gråter. - Mamma snyftar hon tyst så att de andra inte ska vakna. Hon gråter och gråter. En nattsyster kommer in - Men lilla gumman vad är det för fel. - Jag längtar efter mamma och pappa. Jag vill åka hem.
_ Men det går inte du måste bli frisk först. Lisa gråter. Syster tar flickan på armen och går ut i korridoren. Detta är något hon inte får göra men den hjärtskärande gråten gör att hon vill trösta den lilla. De går i korridoren och syster förklarar vad allt heter och vad det används till. Nu börjar en lampa blinka och det piper. - Nu måste jag gå till en patient så nu får du krypa i säng.
Hon stoppar ner flickan säger godnatt och ger en kram, sen är hon borta. Nu är gråten borta och flickan somnar lugnt i sin säng.
Det har nu gått två veckor och mamma har blivit kallad till sjukhuset. -Vi tycker att Lisa börjar bli så bra att hon får åka hem, säger doktorn. Men hon får inte gå ut på två veckor till.
- Mamma ska jag få komma hem, ska vi åka på en gång. Lisa är överlycklig, hon har inte sett sina bröder på en hel evighet känns det som. - Du måste ta på dina kläder först, kan väl inte åka hem i sjukhusskjorta heller. Mamma tar fram kläderna och de är nya, vita strumpbyxor,de har hon aldrig haft. Bara stickiga strumpor med livstycke. Nya stövlar, ny jacka, hon känner sig som en prinsessa. Sen kommer pappa och hämtar dem. Hon kramar pappa länge hon måste känna att det är han ordentligt, har ju längtat så. Väl hemma så får hon paket av sina bröder, de har tagit sina sparpengar och köpt block och kritor åt henne. Hennes lycka är total.
Dagarna inne blir långa hon ledsnar på att sitta i fönstret och titta på de andra barnen som leker ute. Hon vill ju vara med därute!